Fick veta nu ikväll, för ca 1,5 timme sen att min pappa är död.. Han gick bort igår efter en tids sjukdom.. Känns sjukt och konstigt att inte vetat någonting..
Samtidigt som jag är ledsen, är jag oxå väldigt arg.. På honom!
Han måste väl haft huvudet med sig innan han blev för sjuk, varför hörde han inte av sig? Varför gav han oss inte chansen att ses bara en enda gång till??
Varför tog han inte chansen att lära känna sin enda dotter? Varför ville han inte veta av mig?
Jag vet att dom här frågorna får jag aldrig svar på..
Nu är den sidan av mig borta, den dog med pappa. Med min biologiska pappa.
Jag känner mig helt klyvd i 2 delar.. Jag är arg och så ledsen..
Pratade med Veronica om det här för bara några dagar sen.. Och nu är han för alltid borta. Finns ingen återvändo, inga svar, bara massa ånger och frågetecken..
Pappa… Hoppas du funnit ro i din trasiga själ.. Att du nu får frid..
~Alltid En Diva~ 
Jag beklagar verkligen. Vet inte vad jag skriva, men vill bara att du ska veta att jag finns här dag som natt. Jag kanske inte har något bra att säga men jag kan lyssna om du vill prata av dig. Om du bara vill gråta, skrika eller något annat så finns jag här för dig. Du fanns för mig när jag behövde någon, nu finns jag för dig. Du kan mitt nummer, va inte rädd för att ringa vilken tid på dygnet. Massor av härliga kramar från mig till dig min vän.
Puss & kärlek till dig Vera❤️