Vill inte~

Alls gå upp och jobba imorgon. Den här helgen gick alldeles för fort när det gäller ledighet. Har inte ens hunnit vara ledig. Å så har jag gjort illa mig på näsan. Skulle gå in från balkongen och möter Robert i dörren, ska försöka parera honom och skrapar nästippen mot balkong-väggen. Aj aj. Men det är så typiskt mig. Borde döpa om mig till ”olyckan”.

Som sagt, den här helgen har gått läskigt fort, hinner knappt med någonting längre. Nästa helg blir det definitivt landet. Nu klarar jag inte av att vara därifrån mycket längre. Måste komma bort från ”stan” ett tag. Känner att jag håller på att tappa kontrollen över mitt liv helt och hållet. Känns som att det bara blir mera tankar i huvudet och inga får plats längre. Sara blir sämre av kylan. Hon säger att hon inte vill leva med sin sjukdom, hon berättar aldrig för oss hur hon tänker, bara exploderar med saker rätt som det är. Mornarna är skit jobbiga. Hon måste stretchas, och mjukas upp i lederna. Det tar sin tid. Det känns som att någon stoppar en kniv i mig och vrider om, och det gör så ont. Jag ser på Sara att hon mår skit, psykiskt & fysiskt, men jag kan inte göra någonting för henne. Mitt barn har ont, och jag ser bara på. Jag hatar Reumatism!! verkligen hatar.
Jag kommer säkert gå in i väggen eller nåt snart, men timmarna på dygnet räcker inte till att vårda henne och vara hennes sjukgymnast, läkare och psykolog och framförallt hennes mamma. Jag ska oxå sköta om vårt hem, jobba heltid, vara Noels mamma och en glad Fru… Jag tror jag är på väg att få ett sammanbrott av något slag. Men det märker vi väl..

Igår fick hon en mindre astma-attack. Jag blev livrädd. Visste inte vad jag skulle göra alls. Tack till Tessa & Irene & Ove för ert lugn och stöd.
Sara fick knappt luft, vi provade kall luft, vi provade ånga i badrummet, inget funka. Tillslut fick hon av min ventoline. Då släppte det litegrann. Jisses!!

Nu måste jag ta och knoppa. Börjar sent imorgon, men sömnen är efterlängtad.

Ses!

Puss